Den surrar till lite i handen – inte alls död som jag trodde när jag hittade den i gardinen – och jag springer ut till några påskliljor, men den vill inte utan kryper tillbaka in mot handflatan; jag känner den svagt därinne, humlan med sin klumpiga kropp som förvånar vetenskapen och egentligen inte borde kunna flyga (tänk om humlorna hade lyssnat).
Till slut hittar jag en grupp vitsippor och den kryper in i en blomma, och jag tänker först att en vitsippa inte är mycket till matförråd – jag ser i alla fall inte särskilt mycket pollen – humlor brukar ju sitta i yppiga blommor och baktunga surra iväg varma sommardagar.
Sen inser jag att jag inte vet ett skvatt om den saken: Vad en vitsippa kan och inte kan, sista dagarna i april.
Humlan och vitsippan