Halkar in på Svenska biblioteksföreningens webbsida och upptäcker att de varje år delar ut något som heter ”Årets bokbuss”. Bokbussarna kör dit där det annars är långt till ett bibliotek. 
Min storasyster tog mig med till bokbussen. Innan hade jag stavat igenom min första bok Samhällets olycksbarn, av Victor Hugo, som följetong i Hemmets Journal. I bokbussen hittade jag B. Wahlströms röda ryggar och gröna, och lånade länge böcker efter hur de såg ut. Allt som Hans Arnold tecknat omslaget till fick följa med hem. Eller så valde jag böcker efter hur de kändes att hålla i handen. Så hittade jag Emile Zola och Hallarna och slukade uppräkningar sida upp och sida ned om styckat oxkött och uppradade grönsaker i hallarna i Paris, på 1800-talet. Sedan läste jag Ivar Lo och Väinö Linna blandat med kåserier. Jag älskade Topelius saga Stjärnöga och Astrid Lindgrens Madicken. Och Irmelin Sandman Lilius och Barbro ”Bang” Alving. Hennes  kåserisamlingar under pseudonymen Käringen mot strömmen gillade jag skarpt när jag var elva. Det blev bara en enda hästbok. Men hästar och kor och kalvar fanns ju så nära. Paris och Kungsgatan var långt borta, annorlunda världar som  kom med bokbussen.

Bokbussen kom var fjortonde dag
Märkt på: